Han hinner inte ens avsluta den enstaviga hälsningsfrasen hej innan det står klart att Carl Hamrin inte har sitt ursprung i tjustbygden. Trots 20 år i Västervik har han fortfarande kvar sin omisskännliga, och charmiga, norrländska. Skelleftemål för att vara mer exakt. Inte ett spår av västerviksdialekt.

– Jag är född och uppvuxen i Skellefteå med min mamma, pappa, storasyster och storebror. Det var väldigt mycket sportande under uppväxten, framför allt fotboll, men även hockey och innebandy. Jag bodde faktiskt ett år i Skellefteå för fem år sedan. Fin stad med längd- spår, skidbacke, utomhusrinkar och en massa kaféer.

– Jag längtar inte tillbaka till Skellefteå, även om det är en fin stad med enorm tillväxt bland annat tack vare Northvolts jätteetablering där. Vi har sommarställe i Luleå dit vi åker varje sommar, så då får jag min årliga norrlandsdos.

Så du flyttade därifrån så snart du kunde?

– Ja, efter gymnasiet flyttade jag till Lule där jag gjorde militärtjänsten på F21 som brandman. Efter det bestämde jag mig för att plugga ekonomi, i Karlstad, så jag flyttade dit 1998. Och där träffade jag Emelie, från Västervik, som jag lever ihop med än idag. När vi var klara där var tanken att vi skulle flytta till Stockholm och jobba. Men en mellanlandning i Västervik ändrade på allt.

– Vi körde ner till Västervik mest för att lämna våra grejer från flytten hos Emelies föräldrar på Grantorpet. Sedan blev vi kvar. Jag började jobba på Gränsö med MC-dagarna och såna grejer och Emelie fick jobb på Bostadsbolaget och sedan på Elfa.

Vad var det som fick er fast?

– Det bara blev så. Vi kände helt enkelt att det var rätt så skönt att bo i Västervik, så 2006 bestämde vi oss för att bygga hus, och vi köpte en tomt i Kanalviken. 2008 var huset klart. Och jag började spela fotboll i Loftahammar, för att lära känna lite folk utanför banken. Ett bra sätt att lära känna nytt folk utanför jobbet. Jag började som ytterback, men sedan spelade jag libero i ett par år. Jag la skorna på hyllan när vi vann femman.

Och längtan till Stockholm försvann?

– Ja, den försvann ganska fort, och 2011 fick vi barn, så då kändes det ännu mer rätt att bli kvar här.

Vad är det med Västervik?

– Jag gillar nog miljön allra mest, och hur vi bor med närheten till havet. Och på senare år padeln. Det har knappast undgått någon att padel är den snabbast växande racketsporten. En boom i nivå med tennisens glada 80-tal, och precis som med tennisen ligger Västervik i täten när det gäller utvecklingen inom padel.

Carl Hamrin är med och drar sitt strå till stacken i form av sitt alter ego blogg- och instagramfenomenet Padelpappan. Presentationen lyder: ”45-årig bankman som älskar padel. Ambassadör för NOX. Bor i Västervik. Konto om padel och padellivet. Började spela aug 2017.”

– Sportjournalisten Patrick Ekwall bloggade om padel i ganska många år innan det kom hit till Västervik. Sedan berättade min granne, Rickard Detterberg, att han skulle öppna en padelhall här i stan, och jag sa att det måste jag testa. Så jag provade på padel för första gången sommaren 2017, och sedan dess är jag fast. Det är som en drog.

Och ur detta föddes Padelpappan?

– Ja, ganska direkt kom jag på idén att starta ett instagramkonto om padel. Jag var i Linköping på en bankgrej för kunder i Östergötland och satt och pratade med några influencers. Frågan var om kontot skulle heta Pappa padel eller Padelpappan? Vi var eniga om att Padelpappan lät bäst!

Dagen efter startade jag ett instagramkonto, utan att veta vad det skulle leda till. I januari var det invigning av padelhallen i Västervik och jag spelade i par med stjärnkocken Edin Dzemat. På plats var en kille från ett märke som ville sponsra Edin, och då svarade Edin att om ni ska sponsra mig så ska ni sponsra Padelpappan. Av bara farten fick jag rack av dem och åka och träna med superkändisar i Uppsala, vilket gjorde mig ännu mer taggad. Sedan undrade padelsajten Padelfeber om jag ville börja blogga för dem? Jag hade aldrig skrivit någonting tidigare, men jag började blogga, och sedan har det bara rullat på.

Har du något annat syfte?

– Jag är engagerad i välgörenhetsprojektet Min stora dag. Bland annat säljer jag en Padelpappalinda där jag donerar en del av förtjänsten till Min stora dag. Dessutom har jag haft en välgörenhetsdag i padelhallen med syfte att samla in pengar, och jag planerar att göra något liknande nere i Skåne. Så jag brinner för padel och vill samtidigt gärna göra något bra med padeln.

Hur hamnade du på Tjustbygdens Sparbank?

– Jag kände att det var dags att lämna Gränsö, så jag sökte jobb här på banken och fick det. Jag började från grunden. Stod i kassan något år, sedan var jag rådgivare, sedan i Gamleby en kort sväng, och sedan tillbaka hit som privatrådgivare i ungefär tio år, och nu ska jag börja jobba med private banking.

Vad är det som gör att så många blir kvar här så länge?

– Min sambo beskriver det nästan som ett dagis. Vi gör så otroligt mycket roliga saker runt omkring. Vi reser mycket, har olika aktiviteter och det är nog en bidragande orsak till att många blir kvar. Det i sin tur gör att många kunder känner sin bankkontakt sedan flera decennier tillbaka, och där är vi nog ganska unika.

Vad kommer din nya tjänst att innebära för förändringar för dig?

– Tidigare har jag jobbat med helheten, men nu blir det mer fokus på att spara och placera för både privatpersoner och företag. 

Hur intresserad är du av placeringar?

– Jätteintresserad! Annars skulle jag inte ha sökt mig åt det hållet. Det är både ett privat och ett professionellt intresse.

Text: Albin Wiberg