Meny
Om Sparbanksstiftelsen

Ginos resa till Tyskland

Gino Lauschke

Min lilla resa startade, som för många andra, på flygplatsen Arlanda en torsdag eftermiddag. Efter 2 timmars försening lyfte äntligen planet och satte kurs mot Tyskland. Som tur var hade ovädret som orsakat flygplanets försening lagt sig så att flygplanet kunde landa i Berlin-Tegel utan några större problem. Och då stod jag där i Berlin, en av Europas största städer. Som tur var hämtade mig en kompis från flygplatsen, annars skulle jag nog varit totalt ”lost” i denna gigantiska myrstack.

Dem följande två dagarna sprang jag runt i hela Berlin. Första dagen tittade och besökte jag och min tyska kompis kända platser som till exempel Alexanderplastsen med det kända utkickstornet, Checkpoint Charlie, och Brandenburgertor. Även den kända och förvånansvärt goda Curry-korven testades såklart. Dag nummer två följde jag med till min väns skola, vilket var väldigt intressant då den skiljde sig lite från den svenska skolan. Efter ett tag där fortsatte jag med att titta på några andra byggnader och turistattraktioner, som bland annat ambassader av olika slag. Man kan säga att jag kände en viss smärta i fötterna efter att känslomässigt tittat på hela Berlin.

Tre glada ungdomar i Tyskland
Selfie på Gino i Tyskland

Efter två dagar av action i Berlin var det skönt att bara åka buss till det lite lugnare Chemnitz där jag skulle ha min praktik i tre veckor. Resten av helgen blev helt enkelt att sova och samla krafter inför praktikstarten. Och på måndagen var det tid att börja med jobbandet.

Jag skulle ha min prao på ett företag med namnet IAV automotive engineering. IAV jobbar med att designa och utveckla delar och motorer till framför allt bilindustrin och är världsledande inom det området. När de designar sina produkter tänker de ofta flera år framåt och forskar hela tiden på nya förbättringar som påverkar!

Jag var lite lagom nervös och lite spänd inför vad som skulle komma, t.ex. jag hade inte fått veta inom vilket område jag skulle få jobba med. Men det gick bra! Först fotograferades jag för mitt personalkort, utan detta kan nämligen näst intill inga dörrar öppnas. Detta är en säkerhetåtgärd så att inga auktoriserade personer ska komma in och i värsta fall ”spionera” och sno information… Av samma skäl är det förbjudet att föra med sig föremål med kamera. Därför kommer ni tyvärr inte se så många bilder från min arbetsplats och det jag jobbar med, även informationen om vad jag jobbar med kommer vara lite mer allmän.

Men men, efter alla säkerhetsåtgärder blev jag tilldelad LCA-gruppen inom IAV. Då kanske ni undrar, ”vad är LCA?”. Jo LCA står för Life Circle Assessment, eller på svenska ”livscykelanalys”. Som namnet redan säger tittar man här på en eller flera produkters ”liv”, framför allt för att få en bild över miljöpåverkan. Man brukar använda orden ”from crandle to grave”, vilket betyder så mycket som från vagga till graven. Det man gör är altså att räkna ihop bland annat utsläppen som produkten orsakar i sitt ”liv”. Utsläppen kan komma från till exempel råvaruutvinning, tillverkningsprocess, energiåtgång, transporter och avfallshantering. Resultaten av en sådan livscyckelanalys kan sedan användas av företagen för att se vilket steg i produktionskedjan som har mest miljöpåverkan eller är mest ineffektivt. Idag använder sig de flesta stora företag av LCA för att förbättra miljön och för att minska sina kostnader. Men man kan också göra en social LCA där man kollar på de mänskliga faktorerna, till exempel om det sker barnarbete vid framställningen av en produkt.

De första dagarna på IAV gick alltså åt till att fördjupa begreppet LCA och till att titta på hela avdelningen och resten av byggnaden. Utöver LCA finns det såklart en hel del andra uppgifter som man jobbar med, till exempel så finns det en konstruktionsavdelning som sysslar med att designa olika delar så att de ska hålla och vara effektiva(i avseende på pris, miljöpåverkan osv). Längst ner i byggnaden finns verkstaden och testplatserna. I verkstaden arbetar man bland annat med att tillverka dem delar som ingenieurerna och konstruktörerna designat. Det händer att delar inte passar eftersom det alltid är lite annorlunda att göra delarna på datorn än att göra dem på riktigt. Till exempel så räcker det inte med bara 1mm spelrum mellan två delar i verkligheten men på datorn funkar det… Även prototyper och testmotorer byggs upp och testas i nedre delen av byggnaden.

Men tillbaks till mig, resterande del av veckan och några dagar in på nästa vecka arbetade jag med att ta reda på fakta om olika elbilar och hur de är uppbyggda. Framförallt tittade vi på olika batteriers sammansättning, vilket är mycket viktigt då den har stor påverkan på LCAn. Tanken är att man med hjälp av LCA ska se vilken av bakterietyperna som är effektivast och mest miljövänlig. Oftast är det nämligen så att det som ser bra ut först kan vara väldigt dåligt när man tar en närmare titt på det. Till exempel elbilarna anses vara mycket klimatvänliga eftersom de inte producerar några avgaser, men i verklighet är de inte så mycket bättre än bensin- eller diseldrivna bilar. Kemikalierna i deras batterier, och de mängder energi som går åt för att producera dem väger upp för de CO2 emissionerna som bilar med annat drivmedel har. Elbilar är alltså inte så bra som många tror, men det är ändå viktigt att forska på det området för det har definitivt potential till att bli renare(ur miljöperspektiv) än det är idag. Man kan alltså säga att jag tillbringade största delen av dagen framför datorn med statistik och letade fram information.

På min lediga helg besökte jag studentstaden Jena som ligger inbäddad i en fin och grön dal. Hela staden var väldigt fin med sina böjda och krokiga gator och oavsett vart man stod kunde man alltid se minst ett av bergen som omger Jena. Där gjorde jag inget speciellt utan bara tog det lugnt och träffade tre av mina kusiner. Efter två dagar i Jena var det såklart tid att återvända till praktiken i Chemnitz där jag som sagt fortsatte med temat elbilar. Programmet jag använde mest under praktiken var Exel, det är ett väldigt mångsidigt program som underlättar arbetet väldigt mycket. Det kan användas till massor av saker och hjälper till med att organisera den data du samlar ihop. Även uträkningar av olika slag skulle vara mycket svårare utan Exel. Givetvist använde vi också en del andra program för olika andra saker.

På fredagen i så var jag inbjuden till en engelska kurs där jag pratade lite om Sverige på engelska. På språkkursen går framför allt vuxna människor som vill lära sig bussniess engelska, Tyskarna har nämligen inte lika lätt för engelskan som många i  Sverige har. En anleding till detta kan vara att alla filmer och serier är dubbade vilket gör att man inte har engelskan i sin vardag på samma sätt som i Sverige.

Helgen tillbringade jag återigen i en annan stad, nämligen Dresden som ligger ca 1h tåg färd från Chemnitz. Även Dresden är en mycket fin stad och är framför allt känd för sin kvinnokyrka som återuppbyggdes efter andra världskriget.

Den sista veckan arbetade jag med så kallade Fuel cell(FC). De är ett annat miljövänligt alternativ till bensin, diesel och batteridrivna bilar. De får sin energi genom el som produceras när vätgas och syret från luften reagerar. Den ända restprodukten som bildas är rent vatten. IAVs FC-system har namnet Embatt och ska bli mycket effektivare än de FC som finns på marknaden just nu. Den relativt dåliga verkningsgraden är en av många problem som kvarstår och som man med Embatt försöker förbättra. Även vätegasen måste framställas med hjälp av ”ren el”, alltså från förnybara energikällor. Men Emabatt har väldigt hög potential till att bli framtiden och ersätta bensin osv. Utöver själva Embatt cellen jobbade jag också med väte tryckbehållarna(alltså tanken) som ska förvara vätet säkert. Eftersom väte kan explodera är det viktigt att behållarna är säkra och tål höga temperaturer och stötar.

Och snabbare än trott var de 3 veckorna över och det var tid att resa hem. Fredag eftermiddag åkte jag mot Berlin och övernattade där innan jag flög mot mitt kära Sverige lördag förmiddag. Tyvärr var åkte min buss mot Västervik inte förens fyra timmar efter landning, så det blev en del väntande i Stockholm. Trots att jag haft mycket roligt och träffat massa nya människor var det skönt att komma hem och sova i sin egen säng, ”borta bra, men hemma bäst”. Hoppas ni har haft/har en lika bra sommar som jag!